Mamma och jag hann nästan precis sätta oss ner innan flygplanet som skulle ta oss till Sverige lyfte. En röst som säger åt oss att ta på oss säkerhetsbältena hörs över hela planet. Jag suckar, knäpper fast mig och lutar mig tillbaka. Min mamma är som vanligt orolig om vi fått med oss allt, om våra väskor ligger där dem ska och frågar mig var och varannan minut om jag fick med mig mobilen, laddaren och andra viktiga saker.

Paret framför oss pratar oavbrutet och högljutt. Jag blir lite irriterad och får nästan lust att säga till dem. Dock så tystnar dem snart och jag återgår till att bara sitta och tänka. Tur att jag tog på mig mjukiskläder är en av sakerna jag tänker. Jag, som är van vid att flyga, har många gånger gjort misstaget att ta på mig alldeles för tajta jeans och en fintröja och har då fått sitta obekvämt och med en vinterjacka på mig hela flygresan. Denna gången tog jag ett par mjukisbyxor och en tjock varm tröja på mig.

Jag tittar ivrigt ut genom fönstret. Flera timmar har gått och det meddelades precis att vi snart ska landa. Plötsligt dunkar mamma mig på axeln och ropar:

Mamma: - Lilly, där är det! Där är staden som vi ska bo i!

Men när jag tittar blir jag nästan besviken. Stad? Det ser mer ut som en gammal sliten by fylld av bondgårdar. Jag tittar frågande på mamma men hon bara ler och nickar.

När vi sitter i taxin som ska köra oss till vårt hus får jag en chans att titta närmare på byn, eller staden som mamma kallar det. Allt jag ser är skog och några hus men mest fält och gårdar. Efter en stund ser det ut som vi har kommit in i centrum. Utanför fönstret ser jag en matbutik, någonting som ska likna ett spa samt en skola som inte kan rymma mer än 200 elever. Jag tänker på min gamla skola, när jag gick där tror jag att vi var lite mer än 1000 elever på hela skolan.

Plötsligt stannar taxin framför ett jättestort grått hus. Jag tänker att chauffören måste ha kört fel och stannar kvar i taxin. Men när mamma knackar på rutan och ropar på mig går jag ut. Jag står då framför ett lättelikt hus med allt ifrån fontän till flera balkonger.

Lilly: - Ska vi bo... här?

Är allt jag får fram medan jag beundrar det stora huset.

Mamma: - Jag är ledsen att jag inte berättat detta tidigare, men ska jag vara ärlig... kommer vi inte bo helt ensamma...

Jag stelnar till och får knappt fram ett ljud.