Jag stirrar ner i golvet. Jaha, då var allt slut då. Det var sista dagen i skolan för mig idag och redan ikväll måste vi packa våra saker. För bara två timmar sedan stod jag för sista gången på skolgården tillsammans med alla mina fina klasskompisar som jag har spenderat 3 underbara år med. Jag visste att vi skulle flytta till Sverige, landet som min mamma kommer ifrån. Min mamma flyttade hit när hon var tjugo. Hon träffade min pappa och blev förälskad. Det tog inte lång tid innan hon blev gravid, med mig. Så fort pappa fick reda på det stack han. Mamma blev förtvivlad men behöll barnet, som tur var. Vi har bott här hela mitt liv, men varje sommar har vi rest till Sverige och bott hos min mormor och morfar. Nu ska vi alltså flytta dit. Jag kan i stort sett helt flytande svenska faktiskt. Och hela miljön är jag van vid, eftersom jag har varit där så ofta. Några vänner där har jag dock inte och det är nog det som oroar mig mest. Jag ska även börja i en svensk skola för första gången, jag ska börja i ett svenskt gymnasium.

Jag går bort och studerar mig själv i spegeln, spegelbilden är suddig. Jag undrar varför vi ska flytta egentligen. Mamma säger att det är för att hon har fått ett nytt jobb i Sverige. Vår ekonomi har alltid varit dålig och inte hjälper det att vi reser till Sverige så mycket. Men varje gång jag har frågat ler hon nästan lite hemlighetsfullt. Hon säger även aldrig vad för jobb hon har fått, jag tror att hon döljer något.

Mamma: - Lilly, kan inte du komma och hjälpa mig att hacka grönsakerna? Jag ska göra vårrullar, din favoriträtt.

Jag går direkt, väluppfostrad som jag är, och hjälper mamma med grönsakerna. Tänk alla middagar vi har lagat och ätit, just i det här köket. Undra hur det blir med maten sedan också. Kommer vi börja äta helt svensk mat? Och tänk om jag aldrig mer kommer äta vårrullar till middag, finns det ens vårrullar i Sverige?

Vi äter under tystnad. Jag funderar på hur jag ska fråga mamma allt det jag undrar över. Antagligen kommer jag inte få så mycket till svar och tjat lönar sig ju sällan. Men jag har så många frågor, var kommer vi att bo? Vad för jobb är det mamma har fått och hur kommer livet se ut i Sverige?

När vi har ätit klart tar jag mod till mig och frågar...

Lilly: - Mamma, alltså det här med flytten till Sverige och så... hur kommer det att bli? Du har aldrig svarat på var vi kommer att bo?

Mamma tittar på mig en lång stund innan hon svarar.

Mamma: - Uhm, jo alltså, allt är inte riktigt klart än.

Lilly: - Men vi åker ju imor...

Jag avbryts av att det ringer på dörren. Jag ger mamma en frågande blick och hon nickar, så jag går och öppnar dörren.

Det är min bästavän Malou som står i dörröppningen. Jag blir genast på bättre humör och glömmer bort min oro inför flytten.

Malou: - Hej Lilly! Jag ville bara säga hejdå eftersom du åker imorgon. Du stack så fort från skolan idag.

Lilly: - Eh, ja. Tack!

Vi kramar varandra länge. Jag känner hur jag nästan börjar gråta när jag tänker på att jag inte kommer få träffa henne på en evighet. Det har varit så mycket med flytten och allt nytt som väntar i Sverige att jag nästan glömmer bort alla vänner jag kommer lämna. Malou och jag står och pratar en lång stund. Vi bestämmer att vi ska höras via mejl och telefon när jag är i Sverige. Tillslut måste Malou gå och hon lämnar en tung tystnad efter sig.

Mamma: - Glöm inte att packa Lilly! Vi ska upp tidigt imorgon så du hinner inte med det då!

Jag går direkt till mitt rum för att packa mina saker. Jag har bara en resväska att ha mina saker i så jag får välja noga. Mina tankar går direkt till livet i Sverige, kommer vi verkligen ha råd med en massa nya saker?

Så, vad tycker ni om första delen? Den kanske inte var så jättespännande direkt, men det var mest för att presentera allt och så... :)